Det började med att barnen sprang “minimilen” på eftermiddagen igår. Hornsgatan var avspärrad och loppet var 300 meter. De tog i från tårna. Alfred sprang helt själv, men Ellen ville hålla mig i handen. Sedan belönades de med dricka, banan och medalj. Spännande!
Här laddar vi upp i Bysisparken innan.
Här kommer Alfred!
Två stolta löpare som gått i mål!
Efter loppet åkte vi hem, Rebecca följde med. Sedan var det bara för mig att byta om och börja ladda! Marcus fick tyvärr avstå för han har ont i en häl, men min arbetskamrat Åsa tog hans biljett. Marcus följde med in till stan och hejade på oss. Det var skönt när man var ganska slut efter 9 km att höra sitt namn och se honom stå där och heja!
Bansträckningen. En rolig runda, men ganska kuperad med i alla fall två sega och långa uppförsbackar. En på nästan en kilometer!
Vilket underbart upplägg det var! Jag var faktiskt ganska negativ innan och hade ingen större lust. Jag som är så kvällstrött brukar ligga i sängen när min startgrupp började, 22.20… Men det var en otrolig stämning på stan, musiker varje kilometer och 100.000 människor ute på gator och torg. Det var häftigt att springa i mörker med marschaller längs med gatorna. Jag fick verkligen mersmak och tänker göra om det nästa år igen!
Resultatet då? Ja, absolut inget märkvärdigt, men jag har aldrig sprungit så långt i det tempot så jag är väldigt nöjd med min sluttid på 1.02!
“Just idag är jag stark”
Kul att Åsa ville hänga med med så kort varsel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar