Det är säkert fler än jag som med stort intresse följt serien "Klass 9A" på SVT på tisdagkvällarna. Det har ju varit lite extra intressant just eftersom den handlar om mitt eget yrke. Jag tycker att serien har varit mycket positiv på många sätt, men som jag ser det finns det även risker med att visa den på detta sätt.
Positivt tycker jag är att man visar så tydligt hur vuxna (lärare) med små medel kan ändra mentaliteten hos dessa ungdomar. Det är t.ex. genom att bekräfta och uppmuntra istället för att tjata, att ha ett genuint intresse för människor och faktiskt tycka om ungdomar, inte se dem som hinder eller besvärliga, att se styrkorna hos varje individ, att vara rak i sin kommunikation och att verkligen verkligen TRO på varje människas förmågor! Detta är något som de flesta lärare borde visa i sin dagliga yrkesutövning och min erfarenhet är också att de allra flesta gör det, så gott det går.
Det som varit lite missvisande med serien tycker jag är att man som tittare inte riktigt får "hela bilden". För det första så tror jag inte klassen riktigt uppträdde på samma sätt som inför sina gamla lärare när de har ett tv-team framför sig hela tiden. Jag har svårt att se att man får en helt rättvis bild av de gamla lärarnas arbetssituation. För det andra, och viktigare, är att man får komma ihåg att detta var ett projekt som det satsades tid och pengar på och det skulle bli bra tv. Lärare rekryterades som undervisade klassen 1-3 timmar/vecka. Då hinner man naturligtvis planera varje lektion minutiöst och göra "roliga" och inspirerande lektioner. Man hinner också möta och samtala med eleverna enskilt långa stunder. Man hinner gå hem till dem på morgonen och följa dem till skolan om de inte kommer självmant. Man hinner söka upp föräldrar på deras arbetsplatser. Detta är ju åtgärder som skulle få upp betygsnivån i vilken klass som helst, men den tiden finns ju tyvärr inte till vårt förfogande. På mitt jobb undervisar man 18-20 timmar/vecka, vi har konferenser minst 5 tummar/vecka, man har utvecklingssamtal, föräldramöten och elevvårdskonferenser. Dessutom har man ju det stora arbetet med att förbereda och efterarbeta lektioner, skriva och rätta prov, göra inköp av läromedel m.m.
Jag är rädd att många föräldrar sitter hemma och ser serien ihop med sina ungdomar och tänker "varför har min son/dotter inte så engagerade lärare?", "det är lärarens fel att min son/dotter inte har högre betyg!" Jag inser självklart att läraren har en stor del i att göra ämnet intressant för eleven. En tråkig, ointresserad lärare kan döda allt vad nyfikenhet heter. MEN - till sist är det ändå eleven som måste lära sig - läraren kan inte lära eleven något om denne själv inte vill lära sig!
