Har försökt att hålla mig från politiska inlägg här i bloggen men nu har jag precis läst en insändare som jag måste kommentera. I dagens DN har en Dan Andersson skrivit:
"Jag älskar att jobba. Men nu är det så här: efter att ha genomgått en lång komplettering av ämnen på Komvux sökte jag en biologisk och geologisk utbildningslinje vid Stockholms Universitet som jag gick i 3,5 år. --- Det enda som stått till buds hittills är timanställning på olika skolor, några få jobb som biolog på maximalt två månader åt gången. Vid de tillfällen som jag inte haft arbete har jag stämplat på a-kassa, detta har varit räddningen för övriga familjemedlemmar. Nu har regeringen infört en utomordentligt ogenomtänkt idé, nämligen 75-dagarsregeln..." (Och så kommer en lång utläggning om hur korkat det är och att det är bättre att inte arbeta alls...)
Men då kan jag inte låta bli att tänka så här: om man väljer att gå en smal utbildning där det kanske inte finns så mycket jobb - är det då upp till staten att försörja en om man inte får jobb inom just den sektorn? Det skulle vara intressant att veta om Dan Andersson sökt jobb som städare, tunnelbaneförare eller på McDonald's. För enligt mig är alla jobb bättre än att vara arbetslös. Är det inte ganska bortskämt att ta för givet att staten ska försörja en för att man inte vill ha jobb man egentligen är överkvalificerad för...? Dagens adrenalinkick!
(Men nu vet jag ju inte om Dan Andersson kanske sökt jobb inom dessa områden och inte fått dem, så jag ska inte uttala mig om just honom, men det verkar finnas en utbredd mentalitet bland folk att man har rätt att bara ta jobb inom den sektorn man är utbildad eller intresserad av, och det gör mig irriterad!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar