Kalas och skrik

Idag tillbringade vi större delen av dagen på Rörtången. Det var helt fantastiskt väder; några minusgrader, strålande sol och alldeles vindstilla. Härligt! Sanna kom och var med oss - jag hade en lektion i noter för henne och vi klappade takten till hel-, halv-, fjärdedels- och åttondelsnoter. Hon lärde sig jättefort, jag blev riktigt imponerad! (För att vara lite göteborgsk kan jag ju säga att hon var med på noterna...)

Vi fick middag hos Olle och träffade lilla Louisa. Hon var så fin! Bara två veckor gammal! Jag har redan glömt att Alfred var så liten nyss, han liksom växte flera storlekar på en kort stund...

Sen åkte vi hem till Kungälv och Marcus packade det sista. Jag körde honom till tåget medan mamma och pappa gick till Åsas kalas. De tog med sig Alfred. När jag kom dit en timme senare satt mamma med honom i källaren - han hade gallskrikit hela tiden! Stackars Alfred och stackars mamma. Jag tror inte riktigt att han är van vid så mycket intryck och många barn som leker och stojar. Även om vi försöker vänja honom vid ljud så blir det inte särskilt stökigt hemma med bara Marcus och mig... Men han lugnade ner sig efter en stund. Nyss åkte jag hem med honom och nu ligger han och ska somna i sin säng. Men jag hör att han ligger och småjollrar och "pratar" och gissar att han leker med sina fötter.

Här är Alfred tidigare idag på Rörtången.

Med kusin Sanna i soffanSå här ser det ut på bygget nu. Man ser rakt in i badrummet

där Marcus ägnat dagen åt att isolera väggarna.

När man isolerat är det bäst med en rejäl dammsugning efteråt...