Nu har jag läst ut "Martha" och har börjat med första delen av Doris Lessings självbiografi "Under huden". Hon skriver om sin barndom och jag måste citera ett litet avsnitt:
Ta matningen till exempel. Spädbarnet skulle få mat varannan timme och sedan var tredje timme, dygnet runt, och målet med denna regelbundna tilldelning var att uppnå ett schema med fyra eller sex måltider per dygn, var tredje eller fjärde timme, och däremellan skulle man låta barnet ligga och skrika - för annars kommer barnet att ta befälet, annars kommer barnet att bestämma, annars kommer barnet att bli fördärvat för livet, annars kommer barnet att bli bortskämt, svagt, självupptaget och, framför allt, sätta sig på sin mor. Barnet får aldrig tas upp mellan måltiderna. Barnet måste redan från början lära sig vad som är vad och vem som är boss, och denna grundläggande lärdom måste inpräntas genom att låta barnet ligga ensamt i spjälsängen, i sitt eget rum, aldrig i föräldrarnas sovrum. Han, eller hon, måste lära sig veta hut, förstå sin plats i tillvaron - ensam.
Jaaa, vad ska man säga. Jag har blivit lite (mycket då då...) blödigare sedan jag blev mamma. Innan hade jag naturligtvis tyckt att det var fruktansvärt att behandla ett spädbarn på det viset, men nu kan jag verkligen leva mig in i att Alfred ligger där i sin spjälsäng, alldeles ensam och skriker och skriker och aldrig kommer någon. Hur tänkte man egentligen? Det allra finaste med små barn är ju att de är så oförstörda och "äkta". Ingenting de gör är ju manipulativt eller uträknat - gråter de så är det ju för att de har ett behov som måste tillfredsställas, om så bara att bli lite kramad och ompysslad. Nåja, tack gode Gud att den här metoden är uråldrig nu för tiden! Jag bara hoppas att mammorna på den tiden lyssnade mer till sina instinkter och moderskänslor än till auktoriteter och att de ändå tog upp sina barn och gav dem närhet!
Marcus går en kurs och förut fick jag sms där det stod "jag är nog hemma vid halvtre". Härligt!
Alfred är lite förkyld och hade svårt att sova i natt. Han var inte ledsen, men han låg vaken mellan tre och halvfem och jollrade och "pratade". Marcus tog sitt täcke och gick och la sig i gästsängen för att få sova lite. Som tur var fick Alfred och jag några timmars skön sömn på morgonen och nu sover han igen. Jag har bakat en kaka, bytt sängkläder och kört en diskmaskin. Kusligt husligt! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar