Kopierar och lägger in ett litet inlägg som jag skrev på facebook nyss. Det här är något som gnagt i mina tankar ett tag…
Jag är lärare och har med intresse följt den intensiva debatt som förts kring mitt yrke sedan resultatet från PISA-undersökningen kom i förra veckan. Det är krönikor och ledare med förslag på hur situationen i skolan skall kunna förbättras. Det är exempel på hur stressig en lärares vardag kan vara och hur illa eleverna uppträder.
Jag håller med om mycket som skrivs. Det är mycket som är åt skogen och det finns en hel del områden att förbättra. Under min snart 12-åriga lärarbana har jag varit fast anställd på tre olika skolor. En i en liten förort till Göteborg, en på en friskola i Stockholms utkant med 16 nationaliteter bland eleverna och nu i ett typiskt ”medelklassområde” också utanför Stockholm.
Jag har dagar då jag är så trött att jag känner mig gråtfärdig, det finns dagar då jag upplever att elever kränker varandra och jag kan ibland bli irriterad på föräldrar som håller sina barn om ryggen i alla situationer. MEN jag tycker att jag har världens bästa jobb! Jag har svårt att tänka mig ett jobb där jag får kombinera mitt intresse för mitt ämne med intresset för att möta människor och framför allt ungdomar. Det får jag i mitt jobb. Varje dag. Jag är faktiskt lite trött på att vi aldrig får läsa om allt som faktiskt fungerar i skolan.
Min erfarenhet är att den stora stora majoriteten av alla ungdomar är snälla, fina, omtänksamma, väluppfostrade, (någotsånär) vetgiriga. Min erfarenhet är också att alla föräldrar vill sitt barns bästa och gör allt för att samarbeta med skolan. Jag har också sett elever som är uppriktigt ångerfulla då de betett sig illa mot en kamrat eller en lärare och kommer med ett ärligt förlåt. Jag ser ungdomar som är diskussionssugna och som har lösningar på världsproblemen. Varje dag möter jag dem som kommer att bli våra framtida politiker, företagsledare, sjuksköterskor, brevbärare, ja, kanske till och med lärare. Och därför ser jag med tillförsikt fram emot framtiden!
Ville bara säga det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar