I natt när jag var tvungen att gå upp såg jag att Marcus hade satt upp ljusslingan på vår balkong. Det var så fint och jag kände lite av den där magiska känslan som jag fick på lågstadiet när vi fick ha tända ljus på våra bänkar och fröken Lizzie läste högt ur "Jesus från Nasaret". Man längtade efter de där stunderna och det var ett så skönt sätt att börja dagen!Så när jag började jobba som lärare ville jag att mina elever skulle få uppleva samma känsla. De fick ha med sig ljus till skolan och varje morgon i december startade vi med att tända dem och jag läste högt ur någon bok i en kvart-tjugo minuter. Då vaknade eleverna i lugn och ro och många sa att de tyckte så mycket om den stunden. Jag har alltid läst högt för mina elever för jag tycker om det och de tycker om det. Dessutom känns det skönt att veta att alla elever får en läsupplevelse - även de som kanske inte läser hemma frivilligt...
Jag kommer ihåg när min farmor berättade sagor för mig. Vi bläddrade i Elsa Beskows böcker och hon kunde texterna i det närmaste utantill. Hon berättade också till "Bibeltavlorna" som hon hade och jag var otroligt fascinerad och lyssnade med full uppmärksamhet. Men det roligaste var nog alla berättelserna om "Pella och Molla" som egentligen handlade om hennes barndom i Holm i Medelpad. Jag kommer också ihåg när pappa skulle läsa sagor vid nattningen hemma, men det slutade alltid med att han somnade först!
Åh, vad jag längtar tills det är dags att börja läsa sagor för Alfred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar