I lördags döptes Alfred. Vi tog inga kort med vår kamera, utan ska kopiera från Josefins, lägger upp bilder efter hand.
Jag var jättenervös innan! Fjantigt! Allt gick ju strålande! Alfred skötte sig jättefint i kyrkan, han skrek bara ytterst lite när prästen lyfte upp honom. Sen lånade prästen honom och gick runt med honom under en del av predikan och Afred sa inte ett knyst!
Mottagningen efteråt var också jättetrevlig! Alfred fick så mycket fina presenter - tack alla! Vad sägs t.ex. om en egen aktieportfölj och en egen sång av sina faddrar moster Åsa och faster Rebecca?
Åsa skrev en så fin dikt i kortet som ni måste få läsa. Det var svårt att läsa den högt, jag blev så rörd. Dikten är skriven av Siv Andersson.
Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten människa
som ingen förut mött!
Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar
och det är nåt visst med blicken
som är så sällsamt vis och klar
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma
Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar