Igår var vi hos läkaren och gjorde ett långt ultaljud för att kolla hur bebisen verkligen låg. Barnmorskan kunde mäta barnets huvud, bål och lårben och på så sätt räkna ut att den vägen 3312 (!) gram. Häftigt att de kan veta så exakt. Men vi fick ju också bekräftat att den låg alldeles tokigt i "fot- sätesbjudning" med rumpan och fötterna neråt.
Därefter fick vi träffa en läkare som berättade om riskerna med att föda på det viset och vad vi hade för alternativ. Vi kunde välja mellan:
a) Att göra ett vändningsförsök. Det lyckas i ca hälften av fallen. Om det lyckas återgår allt till det normala och man får vänta på att förlossningen ska sätta igång naturligt. Lyckas det inte rekommenderar de att göra ett kejsarsnitt.
b) Boka in en tid för kejsarsnitt direkt.
Det var svårt att fatta ett beslut, men han gav oss 20 minuter att ta en promenad och diskutera saken. Vi kom fram till att vi skulle göra ett vändningsförsök för att åtminstone ha prövat allt!
Idag kom vi in till sjukhuset vid halvnio. Jag blev kopplad till en ctg-apparat där man mäter bebisens hjärtaktivitet. Det var mysigt att höra det lilla hjärtat ticka - det pendlade mellan 130 och 170 slag i minuten. Därefter fick jag nån läskig medicin som jag fick hjärtklappning av men som skulle vara muskelavslappnande. Sedan kom två läkare in och själva vändningen var ganska våldsam... Två läkare som klämde och bände och drog och slet. Men det gick bra!!! De fick ett bra tag och bebisen gjorde en framåtkullerbytta och hamnade alldeles rätt med huvudet neråt. Därefter kontrollerades hjärtaktiviteten igen och ett nytt ultraljud gjordes.
Nu får jag inte ligga på några timmar, ska helst stå eller gå så att bebisen hamnar i sitt rätta läge ordentligt och förhoppningsvis sjunker ner långt i bäckenet.
Det känns så skönt - som en stor lättnad! Man kan ju aldrig veta vad som händer, förlossningen kan ju alltid sluta i akut kejsarsnitt, men nu är det inte större risk än innan och jag ser verkligen fram emot födelsen! Efter att ha tillbringat ganska mycket tid på sjukhuset de här två dagarna är jag väldigt imponerad av personalen som jobbar där! Alla är så proffsiga, lugna och förtroendeingivande! Känns verkligen tryggt.
Så nu återgår allting till det normala igen och jag väntar och längtar efter att det hela ska sätta igång...
2 kommentarer:
Hej!
Nu är det inte långt kvar!! Vad skönt att ni lyckades få den lille att vända på sig! Det är otroligt häftigt att uppleva en förlossning, men som sagt; det spelar egentligen ingen roll hur bebisen väljer att göra entré. Det viktigaste är ju att den kommer till världen så man äntligen får träffas!
Må gott och många kramar!
Lotta och Joachim
Va skönt att det gick bra! Hoppas nu att den busiga bebben vill ligga kvar i den positionen.
Kram!
Skicka en kommentar