Ja det har det verkligen varit! Igår firade vi ju Eric som fyllde 70 och idag hade Ellen sitt efterlängtade barnkalas. Från ungefär klockan åtta i morse frågade hon var femte minut: Om hur lång tid börjar kalaset? Hon var väldigt förväntansfull och kalaset var jätteroligt!
I fredags på vår lediga dag hälsade vi på hos grannen Alba och hennes mamma. De var hemma från dagis för Alba hade vattkoppor. Visserligen i slutstadiet, men vi tänkte att det är inte fel om våra barn får det. Jag har läst att det ofta är lindrigare ju yngre barnen är när de får det och vi har inga resor eller annat viktigt inplanerat de närmsta veckorna. Det passar ju aldrig bra att barnen blir sjuka, men kanske att det passar “minst dåligt” nu. Vi får se – det är ju upp till tre veckors inkubationstid och det är ju inte alls säkert att de smittades.
Färdiga att åka och fira Farfar Eric. Det är Alfreds första slips och han trivdes mycket bra med den!
Med ett eget bord att sitta och pyssla vid och lite Lego och annat skoj hade barnen jättekul på kalaset och vi fick möjlighet att prata ordentligt med de andra gästerna.
Eric och hans ytterst engagerade hjälpreda vid presentbordet.
Och så började då Ellens barnkalas idag klockan två. Ellen blev så glad för alla presenterna hon fick; spel, kläder, en hund och annat kul.
En Hello Kitty-tårta beställdes.
Här leker barnen “sätta näsan på clownen” och alla fick pris.
I morgon börjar arbetsveckan igen. Just nu känner jag mig lite låg på jobbet. Tråkigt för jag brukar alltid älska det. Men jag hoppas verkligen att det är en snabbt övergående period. Det blir en ganska händelserik vecka med simskola för Alfred och mitt Friskispass i morgon, jag ska träffa en kompis i stan på onsdag och middag hos vänner på fredag. När man väl är inne i veckorna går de fort och vips så är det helg igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar