måndag 10 oktober 2011

Mormor och morfar

har varit uppe på besök i fem dagar. Innan tänkte jag att åh, vad roligt att de ska vara här så länge, men tiden gick otroligt fort och helt plötsligt blev det måndag och tåget gick hem till Göteborg igen. Tiden går fort när man har kul… Vi har haft väldigt trevliga dagar tillsammans.

På fredagen hade vi familjemiddag här med Marcus familj + min familj. Så kul att det kan bli av ibland att samla ihop bådas familjer. Marcus och pappa har mest jobbat med sitt projekt och nu är det jobbigaste gjort. En hel del återstår dock innan vi kan börja lassa upp saker på vinden, men vi kan fixa lite då och då på helgerna och det är inget direkt tvåmansjobb kvar.

På söndagen var mamma och jag i kyrkan med barnen, Ellen blev speciellt inbjuden till en “gudstjänst för stora och små”, som kom till alla barn i Trollbäckens församling som fyllt eller fyller två i år. Det var sång och musik, väldigt ljust och glatt och efteråt fikade vi och åt korv med bröd. Jag går inte särskilt ofta i kyrkan, kan jag väl säga, men det är ofta en skön stund när man väl är där tycker jag! Det är ett väldigt vackert rum och lite tid för eftertanke.

Därefter åkte vi till Tyresta by som är centrum för Tyresta Nationalpark. Vi gick in i Naturum, som är ett hus byggt i Sveriges form där alla landets naturtyper presenterades. Väldigt vackert! Vi fick oss också en skogspromenad längs “Vilses väg” där man fick lära sig på små skyltar vad man ska göra om man kommer vilse i skogen. Väldigt spännande tyckte Alfred!

Alfred och Ellen tältar i vardagsrummet.

IMAG0255

Morfar och Alfred bygger Mecano.

016

Ett hål i taket!

019

Och nu har vi en lucka med stege dit upp!

023

Ellen klappar en björn i naturum i Tyresta by.

008

013

Hejdå för den här gången, vi ses snart igen!

018

2 kommentarer:

Barfotsgatan sa...

Den där vindstrappen känner jag igen...vi har också ganska nyligen monterat en ny sådan! Och har slängt upp massor av saker (skräp!) på vinden.
Fin helg på dig!
kram Anna

Anonym sa...

Hrm, ja det är väl lätt hänt att det blir så! Men det är så skönt med lite förråd, det har vi saknat! Kram Lisa