...har Alfred funnits hos oss och det känns väldigt konstigt att tänka sig att det fanns en tid utan honom... Han är en så naturlig del av tillvaron redan och det mesta kretsar kring honom. Är han nöjd och glad så är vi det också :-)De flesta tycker att han är så lik Marcus och det tycker jag med. Men är han inte liiite lik mig också?
Jag har nog aldrig sett så mycket på tv som de sista veckorna. Mycket av tiden går åt till att sitta i soffan och amma. Så det är nyhetsmorgon på morgonen, amerikanska komedier av mer eller mindre god kvalitet på eftermiddagarna, nyheter och Idol på kvällarna. Så nu är jag uppdaterad i vad som händer, fråga mig om nya handelsministerns villabygge, Kalle Ejemyrs medicin eller ramadan så vet jag nog det senaste. Förresten, hur kan folk frivilligt förnedra sig och göra bort sig så som en del gör i Idol? Är det så coolt att få vara med i tv att man gör vad som helst?
Vi brukar ha Alfred sovandes i barnvagnsinsatsen så att han kan vara där vi är, det är så lätt att flytta den, men igår somnade han i vår stora säng mitt på dagen - ser han inte liten ut...?
På söndag kommer mamma och pappa hit - längtar! :-) Jag har förresten inte berättat att de och min underbara storasyster kom upp och hälsade på oss på BB när Alfred var en dag gammal. De körde 50 mil, stannade i en timme och körde sedan hem igen. Det är en underbar familj man har!!! Puss och kram till er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar